lördag 24 februari 2018

Onkel Toms stuga


Tom är en plikttrogen och betrodd slav, make och barnafar, hos en "snäll" familj i Kentucky. Han har mer eller mindre blivit lovad sin frihet, men när familjen hamnar i obestånd så tvingas de sälja honom och en liten slavpojke för att klara sig ekonomiskt. Tom hamnar initialt i en rik, vänlig familj där han blir god vän med dottern. Den lille slavpojkens mamma tar sitt barn i famnen och flyr, mot Kanada, dit hennes man, ägd av en elak man, redan är på väg. Efter några goda år i den vänliga familjen säljs Tom vidare till en ondsint plantageägare.

Onkel Toms stuga uppges vara den mest sålda boken efter Bibeln. Har man bara räknat med västvärlden då, undrar jag.

Det är oerhört svårt att bedöma en 150 år gammal bok tagen ur sitt sammanhang och placerad i en helt annan tid. Det varnas i början av boken för att språkbruket kan verka stötande, men jag tycker att det är rimligt att man behåller n-ordet - även i sin grövsta form - i en sådan här bok. Beacher Stowe var ju trots allt absolutionist och det hävdas att boken bidrog till att slaveriet upphävdes. Det är inte däri det största problemet ligger. Används inte n-ordet i Rötter också? Hur ska man kunna skriva om den tiden, dess fasansfulla syn på och kränkande av människor, de oerhörda brott som begåtts, utan att använda ordet - lika väl som de nedsättande och kränkande tillmälen man använde om judar används när man skriver om Förintelsen. I de här sammanhangen måste de nedsättande orden få förekomma, i all sin avskyvärdhet.

Det är något som skaver som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Är det att Tom är så alltigenom god? Han är plikttrogen, arbetsam, lojal, from, snäll, duktig... Måste en svart människa vara alltigenom god, alltigenom gudfruktig, intelligent och perfekt för att duga? Jag hade lite samma känsla när jag läste Dödssynden. Den svarta anklagade mannen alltigenom god och den som anklagade honom värsta sortens white trash, alltigenom en slusk. Ja, kanske behövdes det då? Eller?

Eller är det tjatet om kristen tro som lösningen på allt? Jag skulle tro att de flesta slavägare var troende kristna, men har man bestämt sig för att svarta inte är riktiga människor, så behöver man ju inte följa de påbud som talar om hur man ska behandla sin nästa. Tom beskrivs näst intill som Jesus själv.

Allt är så svart-vitt (ja, ursäkta!). De goda är så extremt goda - och i synnerhet gudfruktiga - och de onda sådana utstuderade svin. Jag hade önskat lite mer gråskala.

Hur som helst, en klassiker är det, och jag är glad att jag äntligen läst (lyssnat på) den.

Och därmed har jag klarat den andra klassikern i Läsutmaning: 6 klassiker på 6 månader. För egentligen läste jag den här före Skriet från vildmarken.


Inga kommentarer: